För er som missat de, så har jag startat upp en ny blogg, och den finner ni här eller på följande adress; http://fridaysworld.wordpress.com

Kära vänner, bekanta, familj och alla andra. Nu har tiden blivit mogen för en ny blogg. Denna har sedan kännt varit nedlagd under ett par veckor i pga tidsbrist.

Jag kan glädja er med att jag kommer börja blogga igen. Och adressen till denna är

http://fridaysworld.wordpress.com/

lite nyare, lite läckrare, lite mer Friday helt enkelt. Och tycker du om designen på min asbraiga bild, så tacka Sandra!

Nu är jag tillbaka från min resa. Resan har gått bra och jag är inte skadad. Om man inte räknar två knasiga bett från två konstiga tyska insekter, men annars är allting lugnt. De är skönt att vara hemma igen och fått sova i sin egna säng, även om lyckan inte varade så länge. Så, vad är de då som har hänt? Jag har skrivit ner lite kortfattat varje dag. Iaf under Polen-Tysklandresan.

17 Juni

13:45 Sätter mig i bussen. Massa människor här, och kan namnet på 5 av 41, de känns sådär. Men de ska bli roligt ändå, att få lära känna så mycket nytt folk.

15.00 Resan är i fullgång, jag är redan uttråkad. Sitter och kollar på serien "How i met your Mother" och fnissar/halvsover.

15.30 En timmas paus i Halmstad. Känns inte direkt som vi har kommit något vart, men okej...

19.30 Vi är nere vid färgan i Karlskrona. Den ska avgå 21.00.

21.30 Ätit kyckling och potatis, lagom ointressant att veta kanske. Och delade hytt med 3 små flickor. Det var onekerligen intressant.

23.45 Läste lite ur "Broder Roger - i Taizé" av Katryn Spink och fastnade för ett citat som Roger sa; "Om vägen finns, så börja själv, och lova att gå den"  Och vad betyder då detta? De kan betyda olika saker för olika människor skulle jag tro. Men detta för mig var mer eller mindre ett uppvaknade för vad de är som jag egentligen ska göra. Eller ja, jag har vetat de ganska länge, men de kom som ett klartecken. Andra tankar;

• De är flera tankar och funderingar som går igenom huvudet på mig. De är väl egentligen inte heller så ovanligt
• Jag tror att denna resan är bra för mig. Att hinna vara lite själv och hinna tänka och reflektera över saker och ting.
• Jag märker även hur ovant de är att skriva med en vanlig penna. Samt att jag märker tydligt att min handstil är förskräcklig!

Jag skriver ner dag två lite senare under dagen.

Klockan är verkligen mitt i natten. Jag har nästan packat klart min väska. Nu är de bara sakerna i handbaggaget som saknas, samt en kudde.

Jag har även fått över 1½ säsong av "How i met your mother" samt "Yrrol" på min Mp3, så jag har något att göra runt om i Polen/Tyskland, visst kan jag kolla på utsikten.. men hej, tror inte den ändrat sig så mycket de senaste två åren.

Men nu måste jag se om jag kan få lite sömn. Borde ätit något med känner jag, magen kurrar som jag vet inte vad. Galet...

Jag passar på att lägga in ett snabbis inlägg och lite snabb uppdatering. Kolla på klockan och du kanske förstår mina korta meningar *skratt*

SRF var totalt underbart, mer om de kommer senare.

Taizé var grymt härligt de med.. Synd bara att jag ska vara en sådan himlans klant och gå och ramla och ha mig. Så hoppat på kryckor sedan i torsdags. Men nu är de snart slut med de med. Andra spännande saker som hände där kommer jag med gå in på senare.

Nu har jag iaf precis kommit hem från Frankrike (22.15 landade planet) och jag har hunnit åka till Mölndal SU och kollat foten/knät.. och de är "bara" en kraftig stukning, så de är inget att oroa sig över.

Dock kan jag säga att de är hur roligt som helst att åka golfbil på Amsterdamsflygplats. Men mest är de nog för att den är grymt stor.

Nej nu är de dags att somna innan näsan fastnar mellan knapparna på tantentbordet. Mer uppdatering kommer när denna dagen börjar skymta solen. *skratt*

Idag har jag shoppa lite. Bland annat sådanna dära fruktansvärt gräsliga foppa-tofflor (Ni vet sådanna som ser ut som träskor, fast de är gummi.) Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle komma till den punkten att jag köpte ett par. Men nu är den dagen nådd. Helt galet egentligen.

En annan sak jag har gjort idag är att eskat (äskat? ingen aning om hur de stavas) massa pengar. Stora projekt är på gång.

Detta är nu mitt offesiellt sista inlägg på ett tag. För i morgon bär de av på nya äventyr, först är de friskvårdsdag, efter de så är de SRF som sagt. Kommer försöka få tillfälle att skriva innan jag åker i morgon. Om inte annat ska jag försöka få ner några rader innan jag beger mig Frankrike.

Men misströsta inte mina kära vänner, okändlingar och annat löst folk. Jag kommer ju självklart skriva dagbok (med penna och papper even!) så ni kommer senare att få en uppdatering och vad för spännande som händer. Och vad för spännande saker jag tänker på. (Ett inlägg kommer defenitivt komma 16 juni, för då är jag hemma och packar om väskan)

• Sweden Rock Festival - Sölvesborg 4-8juni
• Taizé - Frankrike 8-15juni
• Warzawa, Krakow, Berlin - Polen/Tyskland 17-25 juni
• Danmark *datum lämnat öppet* 

Men nu mina söta vänner, okändlingar och annat löst folk. Får ni ha en kalas tid, tills dess, vi ses, igen...

Idag upplevde jag något som jag aldrig tidigare varit med om. Det var helt galet. Jag hade på mig mina nya coola frächa solglasögon. Jag går ut i solen, strosar omkring. De är som sagt apvarmt. Vilket jag tror att ingen i denna vackra stad gått miste om.

Nu kommer jag till vad som hände. Jag svettades (no shit!?) så glasögonen immade igen. DET, mina vänner, okändligar och annat löst folk. De var helt galet. Jag tror de var första, enda och förhoppningsvis sista gången de hände..

Har blivit väckt av telefonen tre gånger idag. Ibland vill jag bara strypa min telefon *skratt*

Jag har även pimpat min telefon. Fast nu är de dags att börja gå till jobbet, eller ja snart. Vakna och äta lite först är ju en idé. Jobba söndag mornar, de är trögt. Men de kommer bli roligt ändå. *skratt*

Jag kan inte påstå att jag någonsin tyckt om Gyllenetider. De är plastiggladpop som går att lyssna på när man har lite innanför västen, så man kan sjunga med och skråla i all sin prakt.

Men att lyssna på Gessles Na na na, eller La la la, eller varför inte Scha la la, när man inte har något innanför västen, så får de öronen att blöda, ögonen att smälta, och munnen att skrika avgrundsvrål.

Vad är de som gör att alla älskar den mannen? Är Gessle verkligen sommaren personifierad? Jag kan säga att jag är ytterst tacksam över att jag har sluppit honom hittentills. Om man bortser från att jag bloggar om de just nu.

Då kommer till de jag egentligen skulle skriva om. Hur kommer de sig att en snubbe som Gessle kan påverka så många. Om man bortser från allt detta sommar, svenska schallalala låtar och allt fjantigt poperi, och går till Roxette. Vilket måste vara typ Guds gåva till mänskligheten. Någonstans så måste de ju ha gått så fel för honom. För Roxette, de är minnen, glada skratt och gråt.

Varför var vi tvungna att dras med GT när vi hade Roxette? Man bör inte pajja ett vinnande konsept. Och jag tror att anledningen till att jag kan lyssna på GT när jag har gott innanför västen, är just av den anledningen. För jag tycker att hans tid i Roxette väger upp hans senaste påhitt. Så länge männskan inte släpper ett nytt album *skratt*

Visst är de härligt med solen. Men eftersom vi är svenskar så måste vi klaga. Så jag tänkte börja. Solen hade varit mycket härligare om man inte hade blivit så svettig och äcklig.

Vinntern hade blivit så mycket bättre om snön inte hade varit så himlans kall, och om inte snön hade blivit slask.. Blahabla egentligen.

Jag tycker vi ska vara glada och fira solen. Heja solen friskt humör. De är de vi ropar för =)

Min far har jag berättat här om innan. Precis nu kommer han in i mitt rum och utbrister;

"Du, ost är ju koncentrerad mjölk."

Jag tittar på pappa som ett fån..

"Betyder de att mjölk är komprimerad ko?!"

Säger han nöjt, fnissar, och går här ifrån.

God morgon i min värld.

Nu är de snart dags för Sweden rock. Jag är jättespänd, och de kommer bli jätteroligt. Så idag kommer packningslistan att skrivas. Jag har även beslutat mig för att de kommer bli en alkoholfri festival för min del. Dels för att då slipper jag oroa mig om baksmälla, och jag kommer vara pigg och glad när de är dags för Frankrike direkt efteråt.

Jag var i Ullared igår, så de blev att införskaffa sig massa nödvändigheter. Så som ett flak med festis (27 stycken even!) Köpte även två par shorts, en massa underkläder och en stegräknare.

Nej. Nu ska jag börja packa ihop alla nödvändigheter och lägga dem på ett och samma stället.

Vi pratade melodifestivalen igår. Men inte om rätt låt vann eller sådant strunt. Utan vad som händer med alla de låtarna som inte kommer med. Läggs de på hög? Slängs? Ges bort till någon annan torftig artist som kan svänga på höfterna en kortare stund?

De är ju ett antal låtar som skickas in till EM i sjung menar jag. De är galet många låtar. Folk som bara spottar ut, låt efter låt efter låt efter låt. Ja, jag tror ni fattar vart jag vill komma.

För jag tänkte på de med Bobby Ljunggren, G:som och Ingela "Pling" Forsman. Är inte de dags att de tre startar sin egna meldifestival så att alla andra vanliga dödliga kan ha en chans att visa upp vad de kan.

För ärligt. Börjar inte deras ballader och klassiska gladtuggumipop med lite extra trummor, lite fräckare (jo, jag är medveten om att jag precis sa fräckare) kastar in någon gammalartist som inte sett schlager scenen på länge. Och alla blir förstelnade och bara "Woooow"

Mer roligheter och en alternativ SM i sjung!

SKRATT är ett återkommande ämne som kommit upp de senaste på jobbet. De där härliga älskande skrattet. Där de inte ligger någon uns av sarkasm eller elakhet. Utan ren, och genuin glädje.

Hur kommer de sig egentligen att vi har olika skratt? Är de för att smitta vidare skrattet? Att få de att fortsätta längre? Jag har funderat på de ett bra tag. Jag tycker iaf att de är härligt att höra och se folk skratta. Att våga skratta.

Har varje människa ett personligt skratt, och undra vem som påverkar hur vi skrattar. För om man påpekar hur någon skrattar, så kännes de inte längre lika naturligt.

Jag säger; oavsett om du skrattar som en åsna, ko, mus, mås. Vissa skrattar helt ljudlöst. Andra låter som en hel manskör. Jag röstar för mer skratt åt folket. Själv ska jag lyssna på hur jag själv låter, nästa gång jag skrattar.

Machmet, Lägg den på bilen... vi går här ifrån...

Jag har en nalle i min bokhylla. Jag fick den för på min 19års dag. Av en vän. Fast jag inte har så mycket kontakt med honom längre, så är de en av de sakerna som gör att hemma känns hemma. De är ett sådant föremål som man alltid vet vart man har de.

Fasten man kanske inte använder de. Att vi sätter de längst upp på hyllan, som att vaka över oss. Men skulle någon få för sig att ta bort nallen när jag inte märkte de. Så skulle jag väl först inte sakna den. Utan de skulle komma efteråt. På smygande. Och kanske skulle jag vända upp och ner på mitt hem. Just för att hitta den igen.

Ibland kan jag känna så när de kommer till tro. Människor lever sitt stressade liv, sätter Gud där uppe på hyllan. När vi inte haft Gud i närheten av oss på ett tag, så börjar vi leta, och ropar "kom fram". Vi vill ha Gud i ett koppel. Vi vill ha vår enga Gud på våra vilkor. Jag tror att de flesta människor tror på något. Oavsett de är den som jag väljer att kalla Gud, som andra nämner vid Allah. De spelar inte så stor roll. Vi människor vill iaf ha saker på våra villkor.

Är inte de samma sak när vi blir kära, och säger, "detta har jag inte tid med" Så när är vi egentligen redo för kärlek? Kan vi ha Gud och Kärleken i varsitt koppel. Eller sitter de på samma?  

Vad jag försöker säga är väl att man saknar och uppskattar inte saker så mycket som när vi förlorat dem. Jag personligen vill gärna kunna uppskatta saker i livet, medan jag är mitt i de.